Gå till innehållet
Eureka Allmänna dataskyddsförordningen
SV språk

Frågor och svar

Eurekas svar

Gäller GDPR för företag utanför EU?

Det kan den göra. Den gäller för behandling inom ramen för den verksamhet som bedrivs på en personuppgiftsansvarigs eller ett personuppgiftsbiträdes verksamhetsställe i unionen, oavsett om behandlingen utförs i unionen eller inte.

En personuppgiftsansvarig eller ett personuppgiftsbiträde som inte är etablerad i unionen omfattas när den behandlar personuppgifter om registrerade som befinner sig i unionen och behandlingen har anknytning till utbjudande av varor eller tjänster till dem, oavsett om de måste betala, eller till övervakning av deras beteende så länge beteendet sker inom unionen.

En sådan personuppgiftsansvarig eller ett sådant personuppgiftsbiträde ska, med vissa undantag, skriftligen utse en företrädare i unionen.

Gäller GDPR för enskilda personer i deras privatliv?

Inte för behandling som en fysisk person utför som ett led i verksamhet av rent privat natur eller som har samband med hans eller hennes hushåll.

Enligt skäl 18 saknar sådan verksamhet koppling till yrkes- eller affärsverksamhet, och som exempel anges korrespondens, innehav av adresser samt användning av sociala nätverk och aktiviteter på internet inom ramen för sådan verksamhet.

Där tillägger skälet att förordningen ändå gäller för personuppgiftsansvariga eller personuppgiftsbiträden som tillhandahåller medlen för behandling av personuppgifter för sådan privat verksamhet eller hushållsverksamhet.

Vad räknas som personuppgifter?

Med ”personuppgifter” avses varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person (”registrerad”).

En identifierbar person är en person som direkt eller indirekt kan identifieras särskilt med hänvisning till en identifierare som ett namn, ett identifikationsnummer, en lokaliseringsuppgift eller onlineidentifikatorer eller till faktorer som är specifika för hans eller hennes fysiska, fysiologiska, genetiska, psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala identitet.

Enligt skäl 26 är pseudonymiserade uppgifter som skulle kunna tillskrivas en person genom användning av kompletterande uppgifter personuppgifter; anonym information omfattas inte.

EU-domstolen har tolkat denna bestämmelse; länken Rättspraxis på artikelns sida leder till domarna.

Vilka är de viktigaste principerna i GDPR?

De anges i artikel 5. Personuppgifter ska

  • behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt,
  • samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål,
  • vara adekvata, relevanta och inte för omfattande,
  • vara riktiga och om nödvändigt uppdaterade,
  • inte förvaras i identifierbar form längre än nödvändigt, med undantag för arkivändamål, forskning och statistik, och
  • behandlas med lämplig säkerhet.

Den personuppgiftsansvarige ska ansvara för och kunna visa att bestämmelserna efterlevs (”ansvarsskyldighet”).

Vad är ett berättigat intresse?

Enligt artikel 6.1 f är behandling laglig om den är nödvändig för ändamål som rör den personuppgiftsansvariges eller en tredje parts berättigade intressen, om inte den registrerades intressen eller grundläggande rättigheter och friheter väger tyngre och kräver skydd av personuppgifter, särskilt när den registrerade är ett barn.

Offentliga myndigheter får inte åberopa den när de fullgör sina uppgifter.

Skäl 47 hänvisar till den registrerades rimliga förväntningar och anger förhindrande av bedrägerier och direkt marknadsföring som exempel.

EU-domstolen har tolkat denna bestämmelse; länken Rättspraxis på artikelns sida leder till domarna.

Får uppgifter om hälsa eller andra känsliga uppgifter behandlas?

Förordningens begrepp är ”särskilda kategorier av personuppgifter”.

Behandling av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening och behandling av genetiska uppgifter, biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa eller uppgifter om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning är förbjuden, om inte något av de tio fallen i artikel 9.2 är tillämpligt.

Bland dem finns

  • uttryckligt samtycke (om inte unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt utesluter det),
  • arbetsrätt, social trygghet och socialt skydd, i den omfattning detta är tillåtet enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt eller ett kollektivavtal,
  • grundläggande intressen, när den registrerade är fysiskt eller rättsligt förhindrad att ge sitt samtycke,
  • uppgifter som på ett tydligt sätt har offentliggjorts av den registrerade,
  • rättsliga anspråk, och
  • allmänintresse, hälso- och forskningsändamål på rättslig grund med skyddsåtgärder.

Hur lång tid har en personuppgiftsansvarig på sig att besvara en begäran?

Den personuppgiftsansvarige ska informera den registrerade om de åtgärder som vidtagits på en begäran enligt artiklarna 15–22 utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter senast en månad efter att ha mottagit begäran.

Perioden får vid behov förlängas med ytterligare två månader, med beaktande av hur komplicerade begärandena är och hur många de är; den personuppgiftsansvarige ska underrätta den registrerade om förlängningen, med skälen, inom en månad.

Om den inte vidtar åtgärder på begäran ska den inom en månad ange orsaken och upplysa om möjligheten att lämna in ett klagomål till en tillsynsmyndighet och att begära rättslig prövning.

Kostar en begäran något?

I allmänhet inte. Information enligt artiklarna 13 och 14 samt kommunikation och åtgärder enligt artiklarna 15–22 och 34 tillhandahålls kostnadsfritt.

Om begäranden är uppenbart ogrundade eller orimliga, särskilt på grund av deras repetitiva art, får den personuppgiftsansvarige ta ut en rimlig avgift som täcker de administrativa kostnaderna eller vägra att tillmötesgå begäran; det åligger den att visa att begäran är av det slaget.

För ytterligare kopior som den registrerade begär får den personuppgiftsansvarige ta ut en rimlig avgift på grundval av de administrativa kostnaderna.

Kan jag få en kopia av mina uppgifter?

Ja. Den registrerade har rätt att av den personuppgiftsansvarige få bekräftelse på huruvida personuppgifter som rör honom eller henne behandlas och i så fall få tillgång till uppgifterna och till information om bland annat

  • ändamålen,
  • mottagarna,
  • lagringsperioden, om möjligt,
  • all tillgänglig information om varifrån uppgifterna kommer, och
  • förekomsten av automatiserat beslutsfattande enligt artikel 22.1 och 22.4.

Den personuppgiftsansvarige ska tillhandahålla en kopia av de personuppgifter som är under behandling; en begäran som lämnas i elektronisk form besvaras i ett elektroniskt format som är allmänt använt, om inte den registrerade begär något annat.

Rätten till en kopia får inte inverka menligt på andras rättigheter och friheter.

Har jag rätt att bli bortglömd, och när har jag det inte?

Artikel 17 ger en rätt till radering, som i rubriken också kallas ”rätten att bli bortglömd”.

Den personuppgiftsansvarige ska utan onödigt dröjsmål radera personuppgifter om en av sex grunder föreligger, till exempel att

  • uppgifterna inte längre är nödvändiga för sina ändamål,
  • samtycket återkallas och det inte finns någon annan rättslig grund, eller
  • uppgifterna har behandlats på olagligt sätt.

Rätten gäller inte i den utsträckning som behandlingen är nödvändig för

  • yttrande- och informationsfrihet,
  • en rättslig förpliktelse,
  • en uppgift av allmänt intresse eller myndighetsutövning,
  • folkhälsa,
  • arkivändamål, forskning eller statistik på de villkor som anges i artikel 17.3 d, eller
  • rättsliga anspråk.

Kan jag invända mot direkt marknadsföring?

Ja. Om personuppgifterna behandlas för direkt marknadsföring har den registrerade rätt att när som helst invända, även mot profilering i den utsträckning som denna har ett samband med sådan direkt marknadsföring.

Efter en invändning får personuppgifterna inte längre behandlas för sådana ändamål. Rätten ska uttryckligen meddelas den registrerade, på ett tydligt sätt och skilt från annan information, senast vid den första kommunikationen.

Kan en dator fatta beslut om mig på egen hand?

Den registrerade har rätt att inte bli föremål för ett beslut som enbart grundas på automatiserad behandling, inbegripet profilering, vilket har rättsliga följder för honom eller henne eller på liknande sätt i betydande grad påverkar honom eller henne.

Detta gäller inte om beslutet

  • är nödvändigt för ingående eller fullgörande av ett avtal mellan den registrerade och den personuppgiftsansvarige,
  • tillåts enligt unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt med lämpliga skyddsåtgärder, eller
  • grundar sig på den registrerades uttryckliga samtycke.

I fallen med avtal och samtycke ska den personuppgiftsansvarige åtminstone säkerställa rätten

  • till personlig kontakt,
  • att uttrycka sin åsikt, och
  • att bestrida beslutet.

När ska en personuppgiftsincident anmälas, till vem och hur snabbt?

Den personuppgiftsansvarige ska anmäla incidenten till den tillsynsmyndighet som är behörig enligt artikel 55 utan onödigt dröjsmål och, om så är möjligt, inte senare än 72 timmar efter att ha fått vetskap om den, såvida det inte är osannolikt att incidenten medför en risk för fysiska personers rättigheter och friheter.

En senare anmälan ska åtföljas av en motivering till förseningen. Ett personuppgiftsbiträde ska underrätta den personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål.

Om incidenten sannolikt leder till en hög risk ska den personuppgiftsansvarige också informera den registrerade utan onödigt dröjsmål, om inte ett villkor i artikel 34.3 är uppfyllt.

Den personuppgiftsansvarige ska dokumentera alla personuppgiftsincidenter.

Måste alla företag föra register över behandling?

Inte alla. Varje personuppgiftsansvarig ska föra ett register över behandling som utförts under dess ansvar, och varje personuppgiftsbiträde ett register över alla kategorier av behandling som utförts för en personuppgiftsansvarigs räkning.

Registren ska vara skriftliga, inbegripet i elektronisk form, och göras tillgängliga för tillsynsmyndigheten på begäran.

Detta gäller inte för ett företag eller en organisation som sysselsätter färre än 250 personer, såvida inte behandlingen

  • sannolikt kommer att medföra en risk för registrerades rättigheter och friheter,
  • inte är tillfällig, eller
  • omfattar särskilda kategorier av uppgifter eller personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott.

Vem behöver ett dataskyddsombud?

Den personuppgiftsansvarige och personuppgiftsbiträdet ska utnämna ett om

  • behandlingen genomförs av en myndighet eller ett offentligt organ, förutom när detta sker som en del av domstolarnas dömande verksamhet, eller
  • deras kärnverksamhet består av behandling som kräver regelbunden och systematisk övervakning av registrerade i stor omfattning, eller av behandling i stor omfattning av särskilda kategorier av uppgifter eller personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott.

I andra fall får de utnämna ett, och ska göra det om unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt kräver det.

Led c lyder ”eller” efter rättelsen av den 23 maj 2018 (EUT L 127, s. 2) av den svenska versionen; i den ursprungligen offentliggjorda texten stod ”och”.

När krävs en konsekvensbedömning avseende dataskydd?

Om en typ av behandling, särskilt med användning av ny teknik, sannolikt leder till en hög risk för fysiska personers rättigheter och friheter ska den personuppgiftsansvarige utföra en bedömning före behandlingen.

Den krävs särskilt vid

  • en systematisk och omfattande bedömning av personliga aspekter som grundar sig på automatiserad behandling, inbegripet profilering, och som ligger till grund för beslut med rättsliga eller liknande betydande följder,
  • behandling i stor omfattning av särskilda kategorier av uppgifter eller av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott, och
  • systematisk övervakning av en allmänt tillgänglig plats i stor omfattning.

Tillsynsmyndigheterna offentliggör förteckningar över de typer av behandling som kräver en sådan bedömning.

Får personuppgifter skickas till USA eller andra tredjeländer?

Artiklarna nämner inget land; samma villkor gäller för varje tredjeland och internationell organisation.

En överföring får ske om kommissionen har beslutat att landet, ett territorium eller en specificerad sektor i landet, eller organisationen, säkerställer en adekvat skyddsnivå.

Utan ett sådant beslut ska den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet vidta lämpliga skyddsåtgärder, till exempel bindande företagsbestämmelser eller standardiserade dataskyddsbestämmelser, och verkställbara rättigheter för de registrerade och effektiva rättsmedel ska finnas tillgängliga.

Om inget av detta finns får en överföring ske endast enligt ett undantag i artikel 49, till exempel uttryckligt samtycke efter information om de eventuella riskerna.

Vem kontrollerar efterlevnaden av GDPR?

Varje medlemsstat ska föreskriva att en eller flera oberoende offentliga myndigheter (”tillsynsmyndighet”) ska vara ansvariga för att övervaka tillämpningen av förordningen.

Varje myndighet agerar på sin egen medlemsstats territorium; dess uppgifter omfattar att övervaka och genomdriva tillämpningen av förordningen och att behandla klagomål, och dess befogenheter omfattar att påföra administrativa sanktionsavgifter.

Vid gränsöverskridande behandling agerar myndigheten för det huvudsakliga verksamhetsstället eller det enda verksamhetsstället som ansvarig tillsynsmyndighet.

Europeiska dataskyddsstyrelsen, som består av chefen för en tillsynsmyndighet i varje medlemsstat och Europeiska datatillsynsmannen, säkerställer en enhetlig tillämpning av förordningen. De registrerade kan också vända sig till domstol.

Var kan jag klaga?

Varje registrerad som anser att behandlingen av personuppgifter som avser honom eller henne strider mot förordningen får lämna in ett klagomål till en tillsynsmyndighet, särskilt i den medlemsstat där han eller hon har sin hemvist eller sin arbetsplats eller där det påstådda intrånget begicks.

Myndigheten ska informera om hur arbetet med klagomålet fortskrider och vad resultatet blir. Om den behöriga myndigheten inte behandlar klagomålet eller inte informerar den registrerade inom tre månader kan den registrerade väcka talan mot den i domstol.

Talan kan också väckas mot den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet, och ett organ utan vinstsyfte kan ges i uppdrag att agera.

Hur höga kan sanktionsavgifterna vara?

Administrativa sanktionsavgifter ska i varje enskilt fall vara effektiva, proportionella och avskräckande.

För överträdelser som anges i artikel 83.4, till exempel av den personuppgiftsansvariges och personuppgiftsbiträdets skyldigheter enligt artiklarna 8, 11, 25–39, 42 och 43, kan avgifter påföras på upp till 10 000 000 EUR eller, om det gäller ett företag, på upp till 2 % av den totala globala årsomsättningen under föregående budgetår, beroende på vilket värde som är högst.

För dem i artikel 83.5 och 83.6, till exempel de grundläggande principerna, de registrerades rättigheter, överföringar och underlåtenhet att följa ett föreläggande, kan avgifter påföras på upp till 20 000 000 EUR eller, för ett företag, upp till 4 %, beroende på vilket värde som är högst.

Kan jag kräva ersättning?

Varje person som har lidit materiell eller immateriell skada till följd av en överträdelse av förordningen har rätt till ersättning från den personuppgiftsansvarige eller personuppgiftsbiträdet.

En personuppgiftsansvarig som medverkat vid behandlingen ansvarar för skada som orsakats av behandling som strider mot förordningen; ett personuppgiftsbiträde endast om det inte har fullgjort skyldigheter som specifikt riktar sig till personuppgiftsbiträden eller har agerat utanför eller i strid med den personuppgiftsansvariges lagenliga anvisningar.

Båda undgår ansvar om de visar att de inte på något sätt är ansvariga för den händelse som orsakade skadan.

EU-domstolen har tolkat denna bestämmelse; länken Rättspraxis på artikelns sida leder till domarna.

Är GDPR en förordning eller ett direktiv, och spelar nationell rätt fortfarande någon roll?

Den är en förordning, förordning (EU) 2016/679. Enligt slutformeln är den till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Nationell rätt spelar fortfarande roll där förordningen lämnar utrymme för den eller kräver den. Medlemsstaterna

  • får anpassa bestämmelserna om behandling som grundar sig på en rättslig förpliktelse eller en uppgift av allmänt intresse,
  • får sänka åldern för ett barns samtycke, dock inte under 13 år,
  • ska förena dataskyddet med yttrande- och informationsfriheten, och
  • ska fastställa regler om andra sanktioner.

Varje medlemsstat föreskriver också sin egen tillsynsmyndighet.

Sedan när tillämpas GDPR, och vad ersatte den?

Den tillämpas från och med den 25 maj 2018. Den trädde i kraft den tjugonde dagen efter det att den offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning. Den upphävde direktiv 95/46/EG med verkan från och med den 25 maj 2018. Hänvisningar till det direktivet ska anses som hänvisningar till förordningen, och hänvisningar till den arbetsgrupp som inrättats genom artikel 29 i direktivet ska anses som hänvisningar till Europeiska dataskyddsstyrelsen.

Vad är ”mekanismen för en enda kontaktpunkt”?

Artiklarna använder inte uttrycket; skälen 127 och 128 talar om ”mekanismen för en enda kontaktpunkt” för samarbetet mellan den ansvariga tillsynsmyndigheten och de andra berörda tillsynsmyndigheterna.

Enligt artiklarna är tillsynsmyndigheten för den personuppgiftsansvariges eller personuppgiftsbiträdets huvudsakliga verksamhetsställe eller enda verksamhetsställe behörig att agera som ansvarig tillsynsmyndighet för dess gränsöverskridande behandling, enligt förfarandet i artikel 60, och är dess enda motpart när det gäller den behandlingen.

En annan myndighet får behandla ett ärende som endast rör dess medlemsstat, om inte den ansvariga tillsynsmyndigheten beslutar att själv behandla ärendet. Bestämmelserna gäller inte för behandling som utförs av myndigheter eller privata organ på grundval av artikel 6.1 c eller e.

Gäller GDPR för journalister och forskare?

Ja, med utrymme för undantag. Medlemsstaterna ska i lag förena dataskyddet med yttrande- och informationsfriheten, och för behandling för journalistiska ändamål eller för akademiskt, konstnärligt eller litterärt skapande ska de fastställa undantag eller avvikelser från kapitlen II–VII och IX om de är nödvändiga för att förena de två.

Behandling för vetenskapliga eller historiska forskningsändamål eller statistiska ändamål omfattas av lämpliga skyddsåtgärder; unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt får föreskriva undantag från rättigheterna i artiklarna 15, 16, 18 och 21 i den mån dessa rättigheter sannolikt omöjliggör eller avsevärt försvårar uppnåendet av de särskilda ändamålen och undantagen är nödvändiga.

Eureka lägger till länkar och definitioner…